... i vilken vår hjältinna är på plats

Fredagsmorgnar kan ibland vara lite mer avslappnade, här på jobbet. Åtminstone på ytan. Vi står och pratar (jobbsnack iofs, men ändå...) i caféet och dricker kaffe. Men under ytan lurar stressen. Alla ser ut att ha lite dåligt samvete för att vi inte springer omkring och... producerar. Jag tror jag sagt det förut; jag gillar inte jobbkulturen på den här arbetsplatsen. Samtidigt är det roligt att knäcka med att alltid vara först på plats. Tyvärr har det glömts bort vid slutet av dagen. Skulle jag gå hem efter exakt 8 arbetade timmar skulle det inte tas väl upp...

Ajusteja... Jag visste att det var npgot jag glömt. Ska ringa facket och kolla vad som egentligen gäller kring ramtid för ferieanställda. Jag undrar om jag verkligen kan beordras att vara på jobbet mer än 35 timmar. Att jag sedan kan välja att lägga en del av min förtroendetid här... är mitt val. tror jag. Det är det jag ska kolla upp. Wish me luck.

... i vilken vår hjältinna triumferar

Jag fick rätt! Igen! Det blev verkligen fredag den här veckan också! Fin Fredag, till på köpet!

Jag känner mig småglad och förväntansfull på den här dagen. Den nya slipsen sitter som en smäck, kaffet smakar ljuvligt, ljusen brinner på mitt bord och när jag kommer hem ikväll väntar en orörd helg på mig. En lugn hemmahelg i pysslandets och mysandets tecken.

Men innan dess ska jag ha en bra morgonlektion med mina elever. Just nu högläser jag Flickan under gatan en stund varje dag. Mycket uppskattat. På sätt och vis touchar den deras egen verklighet - och ändå inte. Efter första lektionen är det gemensam lussefika och sedan har eleverna dramalektion med Ray. Också väldigt uppskattat!

Eftermiddagen brukar rinna undan i ett nafs; idag ska vi ha kort möte och fixa sista detaljerna inför julavslutningen. Och så har vi ju det som började som Fin Fredagsfika men som nu nligger på vårterminens schema som Veckoavslutningsmöte. Mellan 14.30 och 16.00. På en fredag... Ja, ni vet ju hur det brukar se ut med de 40 timmarna redan strax efter lunch på fredagarna, för min del (och för andras också)...

Nåväl. Inte mycket kvar nu. Jag står ut.

Fin Fredag till er, me hearties!

... i vilken vår hjältinna under högtidliga former avslöjar Fulkalendern del 12

Fulkalendern del 12 – 10 dec

Nobellig kalender idag - i samarbete med ständigt alerta fuldesign.se

... vilken vår hjältinna tar sig hem

Jag skulle köpa ut ett gäng biobiljetter, men Film-"staden" i Vällingby öppnar inte kassan förrän 17, så jag åkte hemåt och hoppade av vid Medis och fixade det hela på Söder istället. Bokade upp platser åt oss också. Jag och mina mentorselever och ett par av våra elevassistenter, Ray och Vera, ska se New Moon. Jag är småskeptisk men ändå glad eftersom eleverna först ville sett 2012 om vilken jag bara hört skit och dessutom är den 2½ timme lång... *phew*

Jag tog mig en rask promenad längs Götgatan och kikade in på Myrorna där jag hittade en fin slips. Sobert randig i två grå nyanser. Det blir fint imorgon!













Under veckan har jag lyssnat igenom nästan hela F-Boxen (Anders F). Jag har bara Caviar Pizza, Våld och Det hysteriska draget kvar. Njutbart!

Wiggos mössa blev färdig i höjd med Råcksta i morse. Jag ska bara fästa alla trådar också, men det är inte tunnelbanegöra. En ny mössa är redan påbörjad. Glada färger. Den ska jag sälja. Om någon vill köpa.

Torsdagskvällar är trevliga. Lite kravlösa. På något vis tar jag mig ju alltid igenom fredagen så jag behöver inte gå och lägga mig toktidigt. I all synnerhet gäller ju detta om jag ändå bara ska vara hemma på fredagskvällen. Och det ska jag. Jag är visserligen sugen på att gå på In Flames på Hovet, men... jag har kikat i min plånbok och fattat ett vuxet beslut; här ska sparas. Jag kommer att ha en del utgifter i vinter, som till exempel kurslitteratur och en och annan resa. Det är skönt att kunna lägga undan till det redan nu.

Så jag blir hemma. Får jag lust kan jag kolla på DVD:n som kom häromdagen - Still Walking.

Men än är det bara torsdag. Jag har nyss ätit middag. Nu tänder jag några ljus, lagar mig en stor mugg te och myser i sköna soffan.

Att mysa är nödvändigt, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna fixar snö

Nej, se det snöar! Det var väl roligt? Hurra! ;-)






















(Vill ni fixa i era egna bloggar så gör ni det här!)

... i vilken vår hjältinna är bussig

Jag åker buss varje morgon. Ungefär sex minuter. Oftast är det samma busschaufför som kör. Han kör offensivt och det gillar jag. Dessutom är han så trevlig. Han hälsar så glatt och när man kliver av vid Hökis hojtar han alltid någon trevlig hejdåfras. Ibland konverserar han också. Idag tyckte han jag hade det lyxigt som fick åka helt ensam i hela bussen. Jag sa att jag höll med; det är en förmån att sitta helt ensam i en stor buss - och knappast lönsamt för SL... han berättade att det är hans sista arbetsdag för i år. Klockan tolv går han av sitt pass och sedan är han ledig tills in i januari. Jag frågade vad han skulle hitta på... om han kanske skulle resa någonstans, men nej... han skulle bara vara hemma och ha det lugnt och skönt med sin familj. Det lät sympatiskt, tyckte jag.

Och när jag klev av vid tunnelbanestationen önskade vi varandra god jul och gott nytt år och jag önskade honom dessutom en tokskön semester.

Så trevligt kan man ha det när man åker kollektivt, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna begrundar dagens datum

Den 10 december. Idag är det Nobelfestligheter. Stan vimlar antagligen av celebriteter av varierande dignitet. Själv hade jag nog velat träffa Hertha Müller! Hon verkar intressant, full av fantasi och känsla och dessutom tycker jag hon är vacker! Jag skulle också vilja se sådär... intressant ut!

Jag är inte inbjuden till Blå Hallen. Men däremot till Leopardförlaget, för glöggmingel. Tror dock jag skippar det. Såvida jag inte kan poppa förbi på väg hem från jobbet. Jag får se. Hmm... Mattias Gardell kanske är där..? ;-)

... i vilken vår hjältinna tar konsekvenserna

Tung morgon. Jag borde hoppat i säng i samma ögonblick jag kom hem igår. Men... det är så mycket man kanske borde. Det är det finaste med att vara vuxen, tänker jag; man gör faktiskt som man vill. Och tar sedan konsekvenserna av det.

Nu sitter jag här och tar konsekvenserna för fullt. Trött och småfrusen. Hittade en jättesnygg svart polo som jag inte tror jag använt sedan eldkvarn brann - den värmer skönt. Kaffet med några matskedar grädde i värmer också gott. Och värmeljusen, förstås. Jag kom på att det inte var så konstigt att jag var extra konstigt trött igår - jag var ju aldrig ute när det var ljust. Inte ens den sedvanliga lunchpromenaden gjorde jag ju, eftersom jag och Sandra stannade kvar och satte tre stora degar till lussebullsbaket. Inget dagsljus sedan i tisdags lunch, alltså. Det är fan som att jobba på en ubåt...

Baket gick fint, förresten. Bara tre krossade ägg och ett krossat glas och inte så mycket deg som kastades omkring. Det bakades lussebullar och lussekatter och lussebröst och lusseflätor och lussekukar. De som åt av dem sedan (lussekukarna hamnade aldrig på bullfatet i konferensrummet) tyckte de var jättegoda. Resten ska ätas i morgon då det blir lussefika für alle.

(FYI: Roham är över 18 och har gett sitt medgivande till att vara med på bild!)

... i vilken vår hjältinna stolt förevisar Fulkalendern del 11

Fulkalendern del 11 – 9 dec

Som alltid i intim förening med fuldesign.se

... i vilken vår hjältinna kramats

Sa jag att jag älskar stickgraffiti? :-)






















(Stolpkramning vid Mariatorget)

... i vilken vår hjältinna varit på teater

Efter jobbet (8 tim 44 min - utan raster...) träffades vi några arbetskamrater för att äta en enkel middag på Helenes Krog, vid Mariatorget. Jag lyckades få ihop en mycket schysst LCHF-middag med hjälp av en trevlig servitör. Jag gillar när jag bara ber att jag ska få mitt kött utan klyftpotatis och detta inte bara sker, utan att jag dessutom får ett extra lass grönsaker!

Sedan promenerade vi bort till Teater Tre, på Rosenlundsgatan, för att se Top Boy. Vilken sjukt grym, testosteronstinn och laddad pjäs! Jag blev helt golvad! Hoppashoppashoppas att vi får loss lite pengar ovanifrån så vi kan se den med alla våra elever!

... i vilken vår hjältinna frågar sig

Hur är människor funtade som alltid måste framhäva sin egen förträfflighet så snart det går vägen för någon annan än dem själva? Är det så jävla svårt att ge cred till någon annan ibland, och själv stå tillbaka?

... i vilken vår hjältinna funderar över fördelning

Tiden är rättvis. Den får vi alla exakt lika mycket av. Varje dygn. Du kan inte köpa tid; inte i bemärkelsen att du kan skaffa dig mer än de 86400 sekunder du fått dig tilldelat.

Pengar däremot. De kan fördelas rättvist, men i minst lika stor utsträckning orättvist. Det är som det bibliska uttrycket "åt den som har ska det varda givet"... Detta blir till exempel tydligt när resurserna ska fördelas mellan jordens rika och fattiga länder. I DN idag kan man läsa detta:

"Ett läckt EU-dokument visar att flera av de rika EU-länderna tänkt ta klimatpengar från de befintliga budgetarna för bistånd. Det innebär att u-ländernas bistånd minskar och att de istället får klimatpengar. De fattiga länderna menar att ett nytt avtal utan ytterligare resurser är oacceptabelt."

Jahaja. Snacka om att grötmyndigt ge med ena handen och ta tillbaka med den andra. Läs mer här! Det ska jag göra så snart jag kommer till jobbet. Kan bli ett intressant underlag för diskussion med eleverna.

... i vilken vår hjältinna har fått tilldelning

När jag öppnade ögonen 05.10 upptäckte jag att jag fått en hel onsdag till skänks! Bara sådär, liksom! Och... det har ni också! Visst är det läckert?! Jag ska göra det allra bästa av den här dagen, för jag kan ju ändå inte spara undan något av den till i morgon. Vad ska ni göra?

... i vilken vår hjältinna glatt skickar upp Fulkalendern del 10

Fulkalendern del 10 – 8 dec

I pålitligt samarbete med fuldesign.se

... i vilken vår hjältinna fnissande frågar sig

Jag undrar vilket som är mest fnissretande; att det som troddes vara en stun gun i en elevs ficka visade sig vara en rejält tilltagen buttplug med sladd och kontroll eller... att ett par av kollegorna inte visste att det finns sådana? Hihi...

... i vilken vår hjältinna sökt och fått bekräftelse

När Matilda ringde och gjorde mig lomhörd med sitt glädjefnattiga ylande om att hon blivit antagen till just den utbildning hon helst av allt ville komma in på - och dessutom gjort det efter inte så lite jävlaranamma och envishet i samband med krångel och trassel med behörighetsfrågor och liknande uppslitande grejer - var jag ju tvungen att gå in och kolla på studera.nu och se om jag kanske också hade fått mitt antagningsbesked.

Och... jodå... Så här står det:

Prio	Anm kod	Utbildning	Högskolepoäng	Resultat
1	xxxxx	Religionsvetenskap, fördjupningskurs (D-nivå, Växjö) 30hp Fristående kurs, Normal undervisning, Linnéuniversitetet	30	Antagen

Och i min inbox i mailen ligger en bekräftelse på att jag tackat ja!

LYCKA!

... i vilken vår hjältinna GRATULERAR!

GRATTIS MATILDA
TILL PLATSEN PÅ DITT ÖNSKEPROGRAM PÅ STOCKHOLMS UNIVERSITET! DU ÄR SÅ OTROLIGT VÄRD DET OCH EXTRA KUDOS FÖR ATT DU DESSUTOM INTE GAV UPP NÄR DET KRÅNGLADE MED ANTAGNINGEN!
WOHOO!!!

... i vilken vår hjältinna planerar

Alla elever iväg till Solna på klättring. Utsträckt idrottslektion. Det betyder att jag får något så ovanligt som en hel eftermiddag till planering. Först kände jag mig nästan lite handlingsförlamad, men sedan kom jag igång bra med både väggtidning kring klimatmötet, utskrift av ETC:s Klimatspecial och uppdatering av bloggarna (klass- respektive engelskadito). Jag ska faktiskt ta och strukturera upp resten av lektionerna fram till jul, också. Vi har inte så många kvar och jag måste se till att vi hinner klart åtminstone något. Eller i alla fall se till att det skulle kunna gå rent teoretiskt. Sedan brukar det ju bli som det blir ändå.


På mitt skrivbord står ett timglas. Jag tycker om timglas. Jag hade ett fint litet sådant när jag var barn. Men som så mycket annat försvann det någonstans i en flytt eller kanske någon lek. Timglaset ger mig perspektiv på hur tiden bokstavligen rinner undan. Men också hur den är konstant. Tiden är också det rättvisaste av allt; vi får alla precis lika mycket varje dygn och vi kan inte lägga något av den på hög.

... i vilken vår hjältinna avger lägesrapport

Nu har vi vatten igen. Förklaring från gubbarna som var här och fixade det hela; det är något fel med vårt larm som stör ut kallvattenförsörjningen... Say whaaat..? Visst är vårt larm skumt, och har alltid varit, men det här var något nytt...

... i vilken vår hjältinna håller igen

Inte annat att göra. Ingen av våra fyra toaletter går att använda, här på jobbet, eftersom vi inte har något vatten... Inga andra toaletter i huset fungerar, heller. Vi borde antagligen skicka hem eleverna när de dyker upp, men då lär de inte komma tillbaka till lunchtid när de ska åka till Solna och klättra. Dilemma. Men vi är vana...

... i vilken vår hjältinna funderar på världsherravälde

På morgonteven alldeles nyss visades en nyhetsrepris där unga aktivister slängs ut från något event alltmedan de ropar högt om att hela klimatmötet är en komplott för ett globalt maktövertagande. I går kväll började jag läsa Tillsammans där Folke Tersman faktiskt skriver om det och om hur det kan vara så att det är den enda möjligheten att kunna ta ett samlat grepp över klimatkrisen. Han ingår i en forskningsgrupp som studerar just den möjligheten och i boken presenterar han hur en demokratiskt vald världsregering skulle kunna vara en av lösningarna. I sak har han möjligen rätt (jag får uttala mig om det närmre när jag läst klart boken), men det känns på många plan som något jag inte vill vara med om.

Intressantast så här långt är hans tankar kring huruvida ansvaret för planetens överlevnad är individuellt eller kollektivt och han diskuterar kring hur vi kanske faktiskt måste anamma en ny slags moral, där vi är beredda att ta ett långt större kollektivt ansvar även för de små, individuella valen i vår vardag. Det gör verkligen ingen som helst skillnad om jag tar bilen till jobbet eller åker kollektivt/cyklar. Ingen alls, faktiskt. Men... om vi är väldigt många som ändå fattar beslutet att åka kollektivt/cykla... ja... då får det faktiskt stor effekt! Vi måste sluta tänka så smått. Vi måste tänka stort! Även i det lilla...

... i vilken vår hjältinna levererar Fulkalendern del 9

Fulkalendern del 9 – 7 dec

Som vanligt i samarbete med sköna fuldesign.se

... i vilken vår hjältinna gjort en förbaskat bra sak

Ibland blir jag glad över mig själv, faktiskt. Ni vet... man får ibland möjligheter som man inte tar och sedan går man och grämer sig för att man inte gjorde eller sa det man tänkte. Idag, på bussen till Spånga, stod två unga tjejer bredvid mig. Kanske 12- 13 år max. Utan att direkt tjuvlyssna hörde jag att de hade engelskläxa. Någon form av muntlig presentation och den ena tjejen var så himla duktig och hade ett helt fantastiskt uttal. Hon hjälpte sin kompis och kompisen verkligen ansträngde sig och lät rätt bra hon också. Jag tänkte att hon (tjej No1) kanske faktiskt var uppväxt i något engelskspråkigt land, men samtidigt gjorde hon en del grammatiska missar så jag vet inte... Men uttalet var underbart. Och när jag gick av bussen lutade jag mig fram (de hade fått varsin sittplats till slut, allteftersom det tunnades ut i bussen) och gjorde det! Jag sa:

- 'Scuse me... Can I say something? I heard you talk earlier and I must say... you have a wonderful accent!

Och tjejen lyste upp och sa Thank you och log ända upp till öronen och jag blinkade uppmuntrande även till hennes kompis som inte var lika duktig kanske, men ivrig att få hjälp och lära sig.

Fan vad det kändes skönt att få uppmuntra någon helt okänd... att få se henne bli så glad! Det gjorde min dag! Och kanske även lite av hennes? Vi är nog generellt alldeles för kassa på att ge varandra cred, tänker jag. Om någon misshagar oss är det så jävla enkelt att häva ur sig någon sur kommentar, men hur ofta visar vi genuin uppskattning?

... i vilken vår hjältinna ska läsa ännu mer

På hallgolvet låg ett paket från Bokus. Folke Tersmans Tillsammans. En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat. YES! Den ska bli spännande att läsa. Frågan är bara... när? Kanske skulle jag låta The Return of the King ligga på vänt några dagar. Att lägga Ken Follett på hyllan känns väldigt avlägset. Ja, så får det nog bli.





















Nu ska jag se klart på SVT Play och Dokument inifrån. Jag funderar på om Aje Carlbom verkligen är så ute och cyklar. Visst säger han att det är islamistiskt att se allt som religion och religion som allt, och därmed problematiskt. Han hårdrar lite där, men å andra sidan så är jag osäker på om han verkligen har så fel. Pratar han inte egentligen mer om att vissa som har en politisk agenda - radikal eller med moderat - oemotsagda (eller..?) får lov att tala för alla muslimer; även de som inte har en sådan agenda? Och det är problematiskt och ger luft åt islamistiska företrädare. Lite som att Jehovas Vittnen, Brödraskapet Pius och Plymouthbröderna skulle få tala för alla som ser sig som kristna, i Sverige.

Och efter det ska jag laga te och se något helt väsenskilt; Livet i Fagervik. Det är ju måndag!

... i vilken vår hjältinna fått prickasenter!

En avi på mitt hallgolv i torsdagskväll, när jag kom hem. Jag blev så nyfiken men har inte hunnit hämta ut det förrän idag när jag gick hem från bussen. En fölsedagsprickasent från raraste, goa Johanna! TACK, sötisen min!

Spikmatta (svart - vad annars? ;-)) och isformer i form av gitarrer! Spikmatta har jag länge varit nyfiken på och nu måste jag ju testa! Ska göra det lite senare ikväll och sedan rapportera här. Den känns klart vassare än den ser ut...

... i vilken vår hjältinna mjukshoppat

Efter jobbet tog jag bussen till Spånga där Malin mötte upp, efter ett besök på The Mothership i Tensta. Sedan styrde vi kosan mot en liten garnbutik i en villa där i krokarna. Målet var att köpa på oss lite av det härliga Izmirgarnet som fanns på Kistamässan tidigare i höst. Och det gjorde vi ju. Men så visade den vänliga damen oss också ett annat garn i 90% lammull och 10% angora. Mjukt och gosigt som en dröm! Det fick bli ett par sådana också. Av dem ska jag göra en långsmal schal (eller "korv" som Malin kallar det) till mig själv.

... i vilken vår hjältinna frågesportar

Nu har klimatmötet i Köpenhamn börjat. Jag ska följa det så mycket jag kan.

Här kan ni testa era kunskaper om klimatpolitiken. Själv fick jag 6 rätt av 8 vilket inte är särskilt imponerande. Bakläxa till mig! Hur gick det för er? (Jag missade på fråga 2 och fråga 8.)

... i vilken vår hjältinna mornar sig

Efter en natt av god sömn och en dusch sitter jag nu och dricker mitt morgonkaffe och känner mig en smula klimatsmart, läser DN på nätet och lägger över Anders F Rönnbloms F-box i min iPod. Målet är att lyssna igenom hela innan jullovet. Det blir njutbara resor till och från jobbet. Mycket virkning blev det också; jag fastnade ju i World Without End på tåget och virkade inte en enda maska. Nu vill jag bli klar med Wiggos mössa och sedan har jag en beställning på en mössa, från en arbetskamrat. Hon ville ha vantar också. Kul!

För övrigt kan jag bara konstatera att det är måndag morgon. Milt, blött och kolmörkt ute. Men jag har något trevligt att se fram emot, efter jobbet, varje dag den här veckan så det ska nog bli bra. Dagens trevlighet blir ett besök i en garnaffär med arbetskamraten Malin. Här ska köpas ulligt Izmirgarn! JÄJ!

Stay tuned, me lovely ones!

... i vilken vår hjältinna erbjuder Fulkalendern del 8

Fulkalendern del 8 – 6 dec

I ett lyckligt samarbete med fuldesign.se

... i vilken vår hjältinna vänskapar

Vi pratar om vänskap, Netti och jag. Om detta att vänskap - nära vänskap - inte är något man delar ut till höger och vänster utan måste förtjänas. Att låta någon komma en verkligt nära. Det är liksom inget som händer fort och ofta.

Men... när det väl sker... då är det en vänskap som håller. En vänskap som är djup. En vänskap som innehåller en självklar acceptans av varandra, sådana man är. En vänskap som inte kräver ständig bekräftelse, att man ringar varandra varje dag eller måste träffas ofta ofta. Ändå finns man verkligen där för varandra. Alltid och hela tiden. Nu och om många år.

Sådan är vår vänskap, Nettis och min.

... i vilken vår hjältinna upplever läslycka

På Pocketshop skulle jag leta efter en helt annan bok, men mer eller mindre snubblade över Ken Folletts World Without End. Fristående fortsättning på The Pillars of the Earth.

1.237 sidor genuin läslycka! WOHOO!

... i vilken vår hjältinna glammat

Sådärja. Nu är jag hemma igen, efter en skojsig utflykt till Dalarna. Falun, närmare bestämt. Ett gäng intressanta och vackra damer, god mat och dryck och en massa skön musik - då vill det gärna blir bra! Arty party all night long, fram till åtminstone halvtvå, för min del. Inte först i säng, men inte heller sist. Somnade tvärt och sov gott ända tills jag vaknade. Inte fullt lika morsk som igår kväll kanske, men ändå ganska alert! Lillis goda morgonkaffe hjälpte till att lyfta livsandarna.

Sedan fick jag dessutom nöjet att köra Nettis sexväxlade Vectra till Borlänge, där jag skulle kliva på tåget. Tokskön att köra och fasen vad jag kan sakna bilkörning ibland!

Nu har jag landat hemma, ätit lite middag och ska strax dricka te och smarra saftiga lussebullar. Ska man synda kan man lika väl göra det ordentligt. I morgon är en annan dag.

... i vilken vår hjältinna har försenat Fulkalendern del 7

Fulkalendern del 7 – 5 dec

... i vilken vår hjältinna preparerar sig

Jag sitter i soffan, dricker min morgonlatte och ser ut på ett grått och lite snålblåsigt Stockholm. Mycket att tänka och fundera på just nu, men jag väljer den lättare vägen och undrar om det är snö i Falun idag. Samtidigt som jag försöker förtränga att Malena Ernman sjunger i teverutan.

Ryggan är snabbpackad, stövlarna putsade och naglarna nylackade. Jag ska läsa DN på tåget, tänkte jag. Och så ska jag naturligtvis virka. Jag tycker om att resa. Det är fint att komma fram till ett emotsett mål men även själva resan kan vara en fin del av helheten.

Stay tuned, me lovely ones. Och ha en skön och avslappnad myslördag! Eller kanske en partylördag? ;-)